"Och himlens vida väv" berättar om vad som hände innan "Över näktergalens golv". Hela boken följer huvudsakligen Otori Shigeru, från det han föds till det att han hittar Takeo. Man får veta mer om olika personer och vilka relationer de har till varandra, varför det gick åt pipan på slaget vid Yaegahara och hur det kom sig att Shigeru dök upp i precis rätt ögonblick för att rädda Takeo.Jag gillade boken. Så vitt jag kommer ihåg var "Över näktergalens golv" nog bäst, men "Och himlens vida väv" slår klart "Vid hägerns skarpa skri" med hästlängder. Jag kan inte hjälpa det, men jag har fått känslan av de två senaste böckerna att Lian Hearn börjar bra och sakta, men efter två tredjedelar upptäcker hon att hon har en massa lösa trådar som måste knytas ihop innan slutet. Hearn börjar då stressa och hoppar fasligt i handlingen, åtta år i slutet avverkades långt mycket raskare än två år i början. Det var inte lika illa i OHVV som i VHSS, men det fanns där. Eller så kanske hon bara inte hade något intressant att fylla ut tiden med, vad vet jag.
En pinsam detalj måste erkännas, jag minns inte riktigt vad början av boken handlade om. Jag vet de stora huvuddragen, men inga små detaljer. Varför? Jag började läsa boken i julas, vilket betyder att den av okänd anledning legat nästan orörd på mitt nattduksbord i ett halvår. Inte för att jag inte försökt läsa den, men jag har bara inte haft lust förrän nu.
1 kommentar:
Jag har aldrig fastnat för Lian Hearn. Jag läste de tre första böckerna av ren envishet, bar för att jag hört sååå mycket om dem, att de skulle vara sååå bra. Nej, de var not my cup of tea.
Skicka en kommentar