Love it, love it, love it! Det är så man i en enda mening sammanfattar mina känslor för boken, helt fantastisk! Ende kunde verkligen konsten att skriva, jag kommer defenitivt läsa den här för eventuella ungar jag skaffar i framtiden.
Boken handlar om lilla Momo, en flicka som rymt från barnhem och är så mager att ingen kan veta hennes ålder, men man gissar någonstans mellan åtta och tolv år. Hon flyttar in i ruinerna av en gammal amfiteater och folket runt omkring förbamar sig över henne och kommer med mat och annat som behövs. Momo ser ut som andra barn(förutom en udda, påtvingad klädstil och hår som aldrig sett en sax) men har en speciell förmåga. Hon kan lyssna på folk, och hon är riktigt bra på det. Vem hon än lyssnar på får plötsligt bra idéer, blir glad igen eller hittar lösningen på sina problem. Men en dag kommer de grå männen till Momos stad. De är tidstjuvar, och utan att någon fattar det börjar de stjäla tid från alla, vilket leder till att alla börjar stressa. Momos vänner blir också drabbade, och sen är det upp till Momo att rädda alla.
Ha, en kul detalj i boken. Hora betyder på latin timme, men betyder också på svenska något helt annat. Tyvärr var den gode Ende tysk, och visste inte de komiska effekter som uppstod när han döpte en av bokens karaktärer till mäster Hora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar