Lägg märke till att även om han heter Artemis så är han en pojke. Varför han fick sitt namn förklaras i en av de andra böckerna(vilken minns jag inte).Artemis Fowl är ett ex-kriminellt geni. Han har upptäckt att vättar finns, och han har blivit väldigt god vän med dem. Men nu har det uppstått problem, igen. Ett annat underbarn har också upptäckt dem och beslutat sig för att hitta den mest människohatande av dem alla, demoner. Demonerna lever på en ö innesluten i en tidsförtrollning. Men förtrollningen är gammal och håller på att lösas upp. Så Artemis och hans vänner måste än en gång ge sig ut på halsbrytande äventyr för att rädda världen, både den över ytan och den under ytan.
Okej, spoilervarning. Jag gillar böckerna, det är en god blandning av naturvetare, magi och sarkasm. Tyvärr verkar Eion Colfer tillhöra det författarsläkte som inte drar sig för att döda eller skada sina karaktärer. Han brukar alltid låta den bli helade på ett eller annat sätt under böckerna, men nu har han gått för långt. Att låta Artemis skifta på långfinger och pekfinger går väl ann, liksom att byta öga med en vätte. Men att missa tre år av livet, då börjar det gå för långt. TRE ÅR! Nä, jag mådde så dåligt när jag läst klart boken att jag funderade på att skriva ett långt klagobrev till Colfer. Jag avstod, för vad som än händer är Colfer min favoritförfattare, och jag kommer alltid fortsätta läsa hans böcker.
Och nu har jag uppfyllt mitt första löfte och läst ut sex böcker denna månad, och fler ska det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar