Mer än vad ögat ser...

Idag blev jag sur på ett mobbargäng i skolan. De mobbar min kompis(hon som jag avskydde men har börjat att gilla lite bättre)och egentligen fick jag veta jag inte skulle bry mig. Men nu har de börjat ge sig på mig och min andra kompis också, idag knuffade dom in mig i ett skåp så jag fick ont i handleden(det gick över tack och lov). Efter skolan mötte jag dom i väntan på skolskjusen. Jag hotade med att jag lätt kunde hitta deras telefon-nummer och ringa deras föräldrar men de bara skrattade åt mig. Men jag gav mig inte, jag var så förbannad att jag började gråta(jag gråter ibland när jag är förbannad vilket kan vara störigt, men det är lite likt Bella!). Iallafall, jag krävde ett förlåt som dom vägrade att ge, till slut när jag skulle stiga in i taxin sa de förlåt. Jag vet dom inte menade det, jag vet de skrattar bakom min rygg och jag vet att jag kommer ses löjlig i deras ögon. Men jag hoppas på mer, jag hoppas att de insåg att trots jag gråter väldigt lätt och läser mycket, är en nörd och lätt att reta, så är jag inte rädd. Jag hoppas verkligen de insåg att jag inte är så lätt att tas med, för annars blir det synd om dom...

Min kompis verkar tuff, men hon är kuvad. Jag verkar svag, men jag är mer än vad ögat ser...