Mer än vad ögat ser...

Idag blev jag sur på ett mobbargäng i skolan. De mobbar min kompis(hon som jag avskydde men har börjat att gilla lite bättre)och egentligen fick jag veta jag inte skulle bry mig. Men nu har de börjat ge sig på mig och min andra kompis också, idag knuffade dom in mig i ett skåp så jag fick ont i handleden(det gick över tack och lov). Efter skolan mötte jag dom i väntan på skolskjusen. Jag hotade med att jag lätt kunde hitta deras telefon-nummer och ringa deras föräldrar men de bara skrattade åt mig. Men jag gav mig inte, jag var så förbannad att jag började gråta(jag gråter ibland när jag är förbannad vilket kan vara störigt, men det är lite likt Bella!). Iallafall, jag krävde ett förlåt som dom vägrade att ge, till slut när jag skulle stiga in i taxin sa de förlåt. Jag vet dom inte menade det, jag vet de skrattar bakom min rygg och jag vet att jag kommer ses löjlig i deras ögon. Men jag hoppas på mer, jag hoppas att de insåg att trots jag gråter väldigt lätt och läser mycket, är en nörd och lätt att reta, så är jag inte rädd. Jag hoppas verkligen de insåg att jag inte är så lätt att tas med, för annars blir det synd om dom...

Min kompis verkar tuff, men hon är kuvad. Jag verkar svag, men jag är mer än vad ögat ser...

Bättre översättning önskas!

Idag lyckades jag få tag på "De dödligas förförare". Har länge gått och spanat på den, var bara tvungen att bli klar med trean först. Nu upptäcker jag något hemskt. Översättningen av "The Tale of the Body Thief" och "De dödligas förförare" är underkänd. Jag vet att en titel som "Kroppstjuven" låter väldigt illa, men det är först med boken i min hand som jag gör kopplingen mellan det engelska orginalet och översättningen. Det är fruktansvärt, hade det inte varit för att jag brukar ha svårare för böcker på engelska och det förmodligen är nästintill omöjligt att få tag på den med orginalspråk i min kommun(mina bibliotek har på tok för lite vampyrböcker)så hade jag läst den i sin orginalform. Men nu är det som det är.

Svenska är ett vackert språk, men det liknar inget annat...

De Fördömdas Drottning

Jag är klar med boken, det tog fyra dagar vilket jag tycker är en klart accepterad läshastighet. Iallafall om man tänker på att jag var i skolan två av dagarna. Jag hittade några guldkorn i texten, Anne Rice är väl inte direkt känd för att skriva böcker fyllda av humor men när hon gör det börjar jag asflabba(fast det gör jag åt allt nu förtiden). Som när Armand förföljde Daniel Malloy och väckte honom en natt med att skrika:
"Gå till den där telefonen och ring till Paris! Jag vill se om den verkligen kan tala med Paris!"
"Ring själv, för helvete!" hade Daniel vrålat. "Ska du säga till mig att du är femhundra år gammal och inte kan använda en telefon! Läs anvisningarna. Är du någon slags odödlig superidiot, eller vad är det? Jag har inte tänkt ringa!"

Eller slutet när Lestat har skrämt en gammal man och erbjudit honom evigt liv. Louis blev arg och skällde ut honom:
"Du är en riktig djävul, Lestat!" sade han. "Jo, det är du. Du är djävulen själv!"
"Jag vet det", svarade jag och njöt av att se vreden fylla honom med så mycket liv. "Och det är härligt att höra dig säga det, Louis! Jag behöver höra dig säga det. Jag tror inte det finns någon som kan säga det som du. Får jag höra nu! Säg det igen. Jag är en riktig djävul. Tala om för mig hur hemsk jag är. Jag mår så bra av det!"

Nu måst jag stoppa innan jag skriver ner hela boken, men en sista sak får jag skriva. Det som rörde mig mest var faktiskt när Louis och Lestat besökte sitt gamla hem och såg gamla minnen av Claudia dansa runt som spöken i huset. Jag höll på att börja gråta flera gånger(vilket jag börjar göra åt det mesta nu förtiden det med).

Till alla som tänkt läsa boken och som jag avslöjat allt för nu: Jag ber om ursäkt, men det finns fortfarande många godbitar kvar att själv uppleva trots slutet torde vara klart för alla som vet handlingen i viss mån...

Och en sista detalj, jag är helt på det klara nu att Louis är min klara favorit bland alla Annes vampyrer.

£@#%&#

Varför ska min blogg klydda? Igår försökte jag lägga in en bild, tyvärr fick jag ta bort den eftersom den vägrade hamna längst upp, det var en bild på "500" och de passade helt enkelt inte längst upp. Sen upptäckte jag att jag kunde ändra tidsinställningarna vilket var jättebra, men jag misstänker att den inte kunde komma upp förrän tio timmar senare tack vare min puckade tidsinställning på bloggen. Nu står min dators klocka på 19:38 och bloggens på 10:34, INTE ALLS jättemysko.

Nåväl, annars flyter livet på sin vanliga sega röra. Jag har "De fördömdas drottning" och kan inte alls klaga. Jo förresten, jag fick veta av min kompis att Eragon-triologin tydligen inte är en triologi längre eftersom författaren förmodligen drabbats av storhetsvannsine och börjat skriva en fjärde bok(storhetsvannsinet är min egen teori, men jag ska inte säga något eftersom jag inte läst böckerna). Men nog om det, jag har bestämt mig att döpa en ny etikett till "Vampyrer". Jag tänkte att mina älsklingar förtjänade det, de tar trots allt upp de flesta av mina dagdrömmar.

Finally!

Har fått tag på "De fördömdas drottning". Boken är nästan bättre än de två första än så länge, men jag har bara läst en fjärdedel. Jag antar jag skriver en lång recension när jag är klar, redan nu vill jag prisa den till skyarna och det är inget bra tecken, jag borde koncentrera mig på annat(t.ex. mitt biologiprov på fredag).





Idag blir det ett kort inlägg, jag måste bli klar med en massa saker som jag har en vana att skjuta upp(mitt rum hade inte blivit städat på två månader när jag tog itu med det imorse). För att inte tala om min stackars brevvän. Har hon tur får hon ett brev en månad efter att hon skickat ett till mig, men jag tror hon vant sig nu.





Bara en sista sak, jag ska äntligen se föreställningen "500"!

Snyft...

Ikväll är det premiär för Twilight, den officiella. Tyvärr råkar en viss åldersgräns hindra mig från att se den. Jag antar det är rätt åt mig, jag lovade att inte se den och nu vill någon hindra mig från att bryta mitt löfte.

Men det är inte mitt största problem. Min skolskjus var en halvtimme sen, och jag fick vänta halva tiden i snöstorm. Mina händer har en timme senare fortfarande inte blivit varma och jag har problem med att skriva, mest för att jag tappat känslen i fingrarna. Så ser ni ett stavfel, det är inte mitt fel!

Kommentarer från en bokknarkare och spelnörd...

Jag erkänner, jag är djupt beroende. Jag fungerar inte utan att läsa, blir trött och sliten, orkar inte göra något. Men i lördags när jag bestämde mig för att läsa ut "Tärningsspelaren" efter en lång och svår lästorka, då brast allt. Helt plötsligt var jag glad och hyfsat energifull igen, ett mirakel! Jag börjar förstå hur Edward och company mår efter två veckors diet och sen ett skrovmål. Helt fantastiskt, helt enkelt! Idag lånade jag en liten bok som heter "Uppvaknadet" ur serien "Vampyrens kärlek". Den var slut på ca 2 timmar. Jag läste den för första gången för några år sedan, då var den långt mycket bättre! Jag tyckte den var lite sliskigare den här gången, och då är jag ändå ett Twilight-fan! Nä, jag måste hitta tvåan, sen ska jag nog inte röra serien på ett bra tag, den kommer inte till sin rätt när jag längtar efter en kvalité så mycket högre.

Sen har jag ett annat problem, min bror ockuperar vardagsrummet. Han har fått tag i ett spel som heter "Bioshock". Även om jag inte direkt får mardrömmar av att se honom spela det och inte riktigt kan sympatisera när har blir jagad av "splicers" så måste jag erkänna att jag förmodligen hade blivit livrädd om det gällt mig själv. Det är något fruktansvärt irriterande med musiken. Den påminner om cirkusar och clowner. Jag gillar inte clowner. Det kanske är alla gamla skräckisar med clowndockan som "the big boss" som har fått mig nervös av det men jag gillar verkligen inte clowner. Iallafall har jag inte varit mig lik sedan jag spelade "Super Mario N64". Spökbannan var en mardröm i början, fast sen insåg jag att den var ganska ofarlig. Spökena är så blyga att de inte ens vill man ska se på dom, ha! Ljuva minnen, jag minns fortfarande hur jag klev upp tidigt på sommarmornarna bara för att spöa upp några bomb-ombs eller samla röda mynt, suck...

Haha, I did it! No, not again!

Är jättenöjd just nu. Halv ett i natt läste jag ut "Tärningsspelaren". Nu kan jag med gott samvete lämna tillbaka den på biblioteket och aldrig mer titta åt den, HA! Sen finns andra problem som väntar på en lösning, och det snabbt!

Min hjärna har blivit lite vriden efter en lång period lästorka, jag vill läsa något romantiskt och spännande. Jag vill verkligen ha tag i "Twilight", jag har en känsla/teori av att den är den enda som kan rädda mig. Igår tittade jag på "Det magiska svärdet:Kampen om Camelot"(Jag vet den är dålig, men jag har redan sett alla andra disneyfilmer hemma för inte så länge sen). Det var när jag började dra paralleler mellan och Edward och Gerrad som jag insåg att läget är allvarligt, VÄLDIGT allvarligt. Sen finns ett annat problem, när jag skulle läsa lite ur Midnight Sun ploppade en bild upp av Robert Pattinson och Kristen Stewart, vad gör dom där!?! Visserligen är Pattinson snygg, men han har forfarande inget att göra i min hjärna! Jag står inte ut, jag drivs mellan instinkten att kasta ut honom ur huvudet eller börja dregla när jag tänker på han ser ut i senaste trailer, damn it, damn it all!

Jag vill läsa något bra, snälla...

Har lästorka just nu. Jag har lite att läsa, men jag vill ha något bra. Något som håller mig fängslad i timmar och som gör att jag inte kan koncentrera mig i skolan, jag vill fängslas av huvudpersonens öde och drömma mig bort. Tyvärr kan jag inte ta mig till biblioteket. Borde plugga på mitt fysikprov, men hur ska jag kunna göra det? Jag är törstig efter spänning och drama, som en knarkare på avtändning. Oh, vad skulle jag inte ge för att hålla i "Twilight", "De fördömdas drottning", "Och himlens vida väv" eller "Hunters of the dusk" just nu. Jag har varit väldigt inaktiv på bloggen på det senaste, mest för att jag inte fungerar när jag inte läst något riktigt bra på ett tag. Jane Austen i all ära, men jag avskyr verkligen hennes "Emma". Jag tycker inte om att läsa om personer som är uppblåsta tölpar, ljuger om olika saker eller analyser av en sjuk persons hjärna. När jag läser en bok är det verklighetsflykt, inte vill jag läsa om tråkiga saker då!

Borde läsa "Tärningsspelaren" och "Gåtornas palats" men jag orkar inte. Tärningsspelaren råkade i skuggan när jag läste "Lolita" och jag orkar inte mer. Jag vill läsa Eragon, men än så länge vill jag inte sätta upp serien i min bokbok, för alla andra läser den och jag vill inte vara en periodare. Jag älskar att läsa, men vissa personer läser bara vad som är inne, inte vad de verkligen gillar. Visserligen läser jag efter tips, men helst ska det inte vara en sensation som man gör film på. Harry Potter läste min far för mig så där hade jag inget val, jag blev indragen i Harrys öde och förälskad som så många andra. "Twilight" kollade jag inte upp, när jag väl kom på hur stor den var hade jag redan läst ettan och tvåan, lika hjälplöst förälskad där.

Nu ska jag sluta klaga och försöka plugga till mitt prov istället. Sen måste jag ta itu med "Tärningsspelaren" eftersom jag blivit lovad att åka till biblioteket på måndag, och jag vill aldrig mer se boken!

Dagens svammel...

Vad ska jag skriva om idag? Vet inte, inget nytt på bokfronten. Men vi kan prata om skolans vidrigheter! Ja, det kan jag! Skolan är hemsk. "Du tvingas lära dig en massa saker" är de vanligaste argumenten bland finniga latmaskar bland tonåringar,det är ett löjligt resonemang! Jag anser skolan är jobbig av helt andra skäl, du tvingas umgås med personer du lär dig avsky.

Jag gillade inte min förra klass, den nya är bättre. Men jag tvingas umgås med en tjej som är mobbad och har problem med minnet, älskar att överanvända frasen:"En liten fråga"(för alla nyfikna hatar jag när folk säger saker som "En liten fråga" och "Kan du hjälpa mig med...?". Var kort och koncist istället!)och dessutom säger sig gilla alkohol(den lilla nykteristen inom mig skriker vid denna lidelse hon har). Hon är min raka motsats, och jag kan inte älska henne. Inte som en vän, inte som en medmänniska, jag ser henne bara som guds straff på jorden till mig. Så valdes jag att bli kamratstödjare och förbannelsen var komplett. Nu tvingas jag lyssna på hennes problem(hon är mobbad och livet är skit, bla,bla, bla) och får inte springa! Personer som läser detta kommer tycka jag är ond, det gör ni rätt i. Men tänk på det här, tjejen i fråga gör inget för att hjälpa sig ur sin situation utan verkar förvänta sig jag ska bära henne över allt vattenpölar istället(och hon är banne mig inget liten krabat). Nu glider jag ifrån ämnet och klagar bara, fy på mig!

Vad jag egentligen ville säga är att skolan borde skippa dessa bundna relationer och istället låta en byta klass från ämne till ämne. På det sättet kan man lättare slippa dessa personer man verkligen inte gillar och istället umgås ytligt med alla(för det gör man väl ändå?). Jag vet detta inlägg egentligen inte passar min blogg som ska vara ytlig, men jag har inga nya böcker i sikte och irriterar verkligen mig på denna personen. Så jag är verkligen ledsen om jag skrämde bort någon, men jag klarar inte det här länge till.

Nej, jag tänker inte testa...

Idag hade jag fysik. Jättekul, tills vi skulle testa en multimeter. En multimeter mäter en massa saker, som hur mycket ohm(restistans)olika saker har. Det går att testa människor och naturligtvis måste alltid de längst fram vara försökskaniner. Jag fick testa, och hade en väldigt hög resistans. Det var ju bra, till skillarna började diskutera vad jag skulle överleva när de andra dog. När frågan hur jag skulle klara elektriska stolen kom upp fick jag dom att sluta. Fast känslan av att förmodligen överleva ett jättelikt mördarbatteri där andra stupar, den känslan är ganska mäktig!

The Freedom Writers Diary

Varför får vi inte läsa något intressant i skolan? När vi hållde på med mobbning, vad fick vi läsa? Vi fick läsa böcker om anorexia, funktionsförhindrade eller bara vanliga utstötta. Men nästan inga sanna historier. Där fanns vad jag vet bara en bok som var baserad på sanna upplevelser av Jonas Gardell, EN! Vad ska det lära oss? En massa författare som skriver om sånt de inte kan föreställa sig, om sådant de inte har en aning om! Jag har just sett The Freedom Writers, igen. Den är bra, och baserad på en sann historia. Har just försökt hitta den i ett bibliotek nära mig. Omöjligt! Första gången jag sett filmen sökte jag mer ihärdigt, då hittade jag ett exemplar i Göteborg. Jag beställde den inte, det verkade inte lönt...

Varför måste det vara så trevligt?

Varför är det så nedrans trevligt på mitt bibliotek? Där finns tevespel, gratis skivor att låna, film(dock ingen särskilt bra) och bäst av allt, fullproppat med bra böcker! Man kan vara nästan helt säker på att inte möta någon man känner där, särskilt ingen otrevligt bokhatare. Det enda som är dumt är öppetiderna och att det ligger så långt från mig! När jag var liten tyckte jag inte om biblioteket, kunde inte fatta varför man skulle ha alla andra böcker än de roliga med bilder. Idag vet jag att även om stället ser tråkigt ut vid första anblicken gömmer den på många trevliga saker, såsom tidningar och gratis internet förutom alla kulturskatter. Så varför gillar ingen biblioteket? Jag ser bara problem att hålla mig därifrån...

Argh, spott, fräs...

Den lilla bokslukarenörden inom mig gör uppror! Varför? Jo, jag läste Förnuft och känsla för en vecka sen ungerfär och upptäckte något förfärligt! Framsidan på det exemplar jag hade var helt fel! Som alla som läst boken vet så heter huvudpersonerna Dashwood i efternamn, men på den bild jag såg så fanns det en bild på fröknarna Bennet. Hur Elizabeth och Jane lycktas ta sig från Stolthet och fördom till Förnuft och känsla, det är en gåta. Jag antar att svaret är en lat ansvarig som tog första bästa målning som skulle passa, men jag blev sur.

När vi ändå pratar om Jane Austen, jag gillar verkligen hennes böcker! Det ordnar sig alltid och alla är sympatiska och snälla, kan det bli bättre? Kanske, men jag gillar hennes lätta kryddning på olika karaktärer. Det enda dumma är att jag läste Stolthet och fördom först, sen resten av hennes böcker. Nu straffar det sig, den totala bristen på Mr Darcy lägger en grå hinna över resten av hennes böcker...

Lämplig frisyr för bokmalar?

Jag har ett jobbigt hår. Det är tunt, slitet och omöjligt att sätta upp för då får det konstiga märken som inte går att få bort. Så imorgon ryker frisyren. Det blir förmodligen en kort variant, jag funderar lite på Alices frisyr i Twilight, det verkar coolt och behändigt. Men nu låter jag som en fjortis igen, trots jag egentligen bara är ute efter en behändigt frisyr för en bokslukare. Kul, det har tagit hela mitt liv att få det ens axellångt och nu klipper jag bort allt mitt arbete(inget alls egentligen)för att den kvalite vissa är begåvade med verkar lysa med sin frånvaro när det kommer till mig.

Kan jag inte bestämma mig?

Idag bytte jag färg på bloggen, den gamla höll knappt en vecka för jag tyckte färgkombinationerna var usla. Men nu undrar jag, har jag förmågan att hålla fast vid något? För jag skiftar mig ofta, kanske inte i allt men ändå så jag känner mig osäker på vad jag vill. Har alla det så eller är det bara jag?

Finns ren lycka?

Finns den rena lyckan? Den där man inte känner minsta smärta, bara ren glädje? Jag tror jag hade den idag. Jag fick ett mail från en kille jag velat träffa, han var medlem på samma sida som jag och var en väldigt rolig prick. Sen blev han för gammal, men idag fick jag ett mail där han skällde ut mig för att ha svikit sidan ett tag, jag var tvungen att direkt skriva. Jag hälften skrattade, hälften grät när jag läste mailet, bara för att jag blev så glad. Har alltid velat snacka med honom, så skriver han till mig och förklarar hur viktig jag är för att sidan ska fungera, kan man bli gladare? Jag vet inte, den rena lyckan försvann efter några minuter, men lyckokänslan finns fortfarande kvar. Så, jag tror svaret är ja, även om den lyckan är väldigt kort så finns den.

Det onda samhället

Så, dags för ett inlägg igen. Tyvärr har jag bara en sak att skriva om just nu, och det är dagens samhälle! Idag ska allt vara "perfekt" och människor jämnförs med ett måttband som knappast fungerar på någon(BMI). Vi märker det på modellerna, men också i filmerna. Varför måste alla filmhjältinor vara så tunna de kan gömma sig bakom en linjal? Det är inget fel på feta hjältinor eller normalviktiga! Ta Keira Knightley t.ex. Var är kvinnan? Jag vet inte om hon förbättrat sig nu eller tagit plastikoperationer, men i vissa filmer har hon absoult inga kvinnliga former! i Pride and Prejudice är hon plattare än en strykbräda, jag är ingen ivrig påhejare av skönhetsidealet stora bröst, men det finns gränser!

Läsaren bör veta att BMI skapades av en belgisk forskare som ville se om man kunde räkna ut en sorts "normalvikt" för människan. Tyvärr stämmer inte tabellen och det har gett åtskilliga anorexia. Varför han inte brände upp tabellen fortast möjligt är ett mysterium, men han kunde väl inte se de katastrofala följder det skulle få. Jag anser mig normalviktig, vilket sjuksystern på min förra skola inte tyckte. Hade hon tittat på mig och inte den förbaskade tabellen, då hade hon kanske förstått jag kunde bättra mig, men nej då, "Du är visst lite överviktig". Åtskilliga gånger har jag kollat mig i speglen sen dess! Nä, nu ska jag inte bli bitter, bara känna sorg över de stackars barn som läggs i hennes vård. Men huvudsaken är alla tjejer och killar där ute som kanske stöter på mitt inlägg, ni är perfekta som ni är! Ni är människor, ni kan aldrig bli bättre än så här! strunta i skeleten som ska vara "snygga" och "vackra" i dagens samhälle, konsentrera er på att vara lyckliga istället. För det vinner alla på, förutom kosmetikaindustrin och bantningspillrerna!

Snart ska jag tillbaka, suck...

Idag är sista dagen på mitt höstlov som jag får vara vaken hur länge jag vill, snart börjar skolan igen och då lägger man sig tio på kvällarna, suck...

Nä, jag ska inte klaga. Det kunde varit värre, det kunde varit jobbiga lärare och mobbande klasskompisar, men bara tanken att inte kunna stiga upp när jag vill är deprimerande ändå. Fast jag har hunnit med att göra allt jag ville, komma ifatt i matten och slappa, så det är med rent samvete jag kan sätta mig i skolbänken i övermorgon. Men än har vi söndagen att glädjas åt, en sista sovmorgon att sova ut...