List-dags!

Följande lista hittades hos En boktoks tankar

Fetstila de titlar du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ framför boken betyder att du äger den
x framför de du påbörjat men inte avslutat den

1. +J R R Tolkien - Sagan om ringen(okej, bara de två första i hela trilogin, men ändå...)
2. David Eddings - Sagan om Belgarion
3. David Eddings - Sagan om Mallorea
4. Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
5. *Robert Jordan - Sagan om drakens återkomst
6. Katharine Kerr - Sagan om det magiska landet Deverry
7. Philip Pullman - Den mörka materian(Jag har läst ettan, och ska misshandlingen av svenska språket fortsätta vill jag inte ens röra de andra två!)
8. Neil Gaiman - American gods
9. Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru
10. +Stephenie Meyer - Twilight
11. +Charlaine Harris - Serien om Sookie Stackhouse(jag har iallafall läst halva serien)
12. *China Mieville - Un Lun Dun
13. C.S Lewis - Narnia-böckerna
14. *Ellen Kushner - The Privilegie of the Sword
15. *Johanne Hildebrandt - Sagan om Valhalla
16. *Jean M Auel - Grottbjörnens folk
17. *H.G Wells - The invisible man
18. +J.K Rowling - Harry Potter-serien
19. *Naomi Novik - Temeraire-serien
20. Robin Hobb - Fjärrskådar-serien
21. Margit Sandemo - Sagan om Isfolket
22. *Terry Brooks - Shannaras ättlingar
23. *Tad Williams - Minne, sorg och törne
24. Ursula LeGuin - Övärlden
25. Neil Gaiman - Neverwhere
26. *George R R Martin - A Song of Ice and Fire
27. *Steven Erikson - The Malazan Book of the Fallen
28. Diana Gabaladon - Främlingen
29. +xBram Stoker - Dracula
30. *Richard Morgan - Altered Carbon
31. *William Gibson - Neuromancer
32. Scott Lynch - Gentlemannarövarna-serien
33. *Susanna Clarke - Jonathan Strange and Mr Norell
34. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
35. *Patricia A McKillip - Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini - Eragon
37. *Raymond E Feist - Imperiets dotter
38. *Julie Bertagna - Exodus
39. *Roger Zelazny - Enhörningens tecken
40. Mårten Sandén - Den femte systern
41. Terry Pratchett & Neil Gaiman - Goda Omen
42. Michael Ende - Den oändliga historien
43. *Patricia Briggs - Moon called
44. *Julia Sandström - På ödets vingar
45. *Cory Doctorov - Little Brother
46. *Isaac Asimov - Stiftelsetriologin
47. *Joe Abercrombie - The blade itself
48. *Poppy Z Brite - Lost Souls
49. *Alan Campbell - Deepgate Codex
50. *Jasper Fforde - Thursday Next
51. *Jonathan Maberry - Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. *K.J. Parker - The Fencer Trilogy
53. *SM Peters - Whitechapel Gods
54. *Elizabeth Moon - Sagan om Paksenarrion
55. xStephen King - Pestens tid
56. *Jim Butcher - The Dresden Files
57. *Nicklas Krog - Triologin om frihetskriget
58. *Dan Simmons - The Terror
59. *Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer - Fast ships, black sails
60. *Michael Chabon - The Yiddish Policemen's Union
61. *Jonathan Barnes - Somnambulist
62. *Laurell K Hamilton - Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. *Saga Borg - Jarastavens vandring
64. *Mary Gentle - Grunts
65. *David Gemmel - Legender från Drenai
66. Ray Bradbury - Farenheit 451
67. Anthony Burgess - A Clockwork Orange
68. xLewis Carroll - Alice i Underlandet
69. *Philip K Dick - Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding - Flugornas Herre
71. *Frank L Herbert - Dune
72. *PD James - Children of men
73. Stephen King - The Shining
74. Richard Matheson - I Am Legend
75. *Cormac McCarthy - The Road
76. *Terry Pratchett - Discworld serien
77. Ann Radcliffe - The Mysteries of Udolpho
78. *Jose Samargo - Blindhet
79. Mary Shelley - Frankenstein
80. Robert Louis Stevenson - The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
81. *HG Wells - Tidsmaskinen
82. TH White -The sword in the stone
83. *John Wyndham - Day of the Triffids
84. Cornelia Funke - Bläckhjärta
85. xJ.M. Barrie - Peter Pan
86. *Charles de Lint - Onion girl
87. *Emma Bull - War of the oaks
88. *Paul Auster - I de sista tingens land
89. *JG Ballard - The Drowned World
90. *Margaret Atwood - Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke - 2001: A space odyssey
92. *Douglas Coupland - Girlfriend in a coma
93. *Franz Kafka - Processen
94. *Stanislaw Lem - Solaris
95. *Doris Lessing - The Memoirs of a survivor
96. *Walter M Miller Jr - Canticle for Leibowitz
97. *Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen
98. *George Orwell - 1984
99. *Christopher Priest - The Prestige
100. *Alastair Reynolds - Revelation space

ARGH!

Har just införskaffat "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson. Visserligen visste jag det var illa ställt med vår mat, men så illa? Det vänder sig i magen när han berättar om alla konstiga livsmedel de vräker i vår "mat".

Momo eller Kampen om tiden

Love it, love it, love it! Det är så man i en enda mening sammanfattar mina känslor för boken, helt fantastisk! Ende kunde verkligen konsten att skriva, jag kommer defenitivt läsa den här för eventuella ungar jag skaffar i framtiden.

Boken handlar om lilla Momo, en flicka som rymt från barnhem och är så mager att ingen kan veta hennes ålder, men man gissar någonstans mellan åtta och tolv år. Hon flyttar in i ruinerna av en gammal amfiteater och folket runt omkring förbamar sig över henne och kommer med mat och annat som behövs. Momo ser ut som andra barn(förutom en udda, påtvingad klädstil och hår som aldrig sett en sax) men har en speciell förmåga. Hon kan lyssna på folk, och hon är riktigt bra på det. Vem hon än lyssnar på får plötsligt bra idéer, blir glad igen eller hittar lösningen på sina problem. Men en dag kommer de grå männen till Momos stad. De är tidstjuvar, och utan att någon fattar det börjar de stjäla tid från alla, vilket leder till att alla börjar stressa. Momos vänner blir också drabbade, och sen är det upp till Momo att rädda alla.

Ha, en kul detalj i boken. Hora betyder på latin timme, men betyder också på svenska något helt annat. Tyvärr var den gode Ende tysk, och visste inte de komiska effekter som uppstod när han döpte en av bokens karaktärer till mäster Hora.

Artemis Fowl - De försvunna demonerna

Lägg märke till att även om han heter Artemis så är han en pojke. Varför han fick sitt namn förklaras i en av de andra böckerna(vilken minns jag inte).

Artemis Fowl är ett ex-kriminellt geni. Han har upptäckt att vättar finns, och han har blivit väldigt god vän med dem. Men nu har det uppstått problem, igen. Ett annat underbarn har också upptäckt dem och beslutat sig för att hitta den mest människohatande av dem alla, demoner. Demonerna lever på en ö innesluten i en tidsförtrollning. Men förtrollningen är gammal och håller på att lösas upp. Så Artemis och hans vänner måste än en gång ge sig ut på halsbrytande äventyr för att rädda världen, både den över ytan och den under ytan.

Okej, spoilervarning. Jag gillar böckerna, det är en god blandning av naturvetare, magi och sarkasm. Tyvärr verkar Eion Colfer tillhöra det författarsläkte som inte drar sig för att döda eller skada sina karaktärer. Han brukar alltid låta den bli helade på ett eller annat sätt under böckerna, men nu har han gått för långt. Att låta Artemis skifta på långfinger och pekfinger går väl ann, liksom att byta öga med en vätte. Men att missa tre år av livet, då börjar det gå för långt. TRE ÅR! Nä, jag mådde så dåligt när jag läst klart boken att jag funderade på att skriva ett långt klagobrev till Colfer. Jag avstod, för vad som än händer är Colfer min favoritförfattare, och jag kommer alltid fortsätta läsa hans böcker.

Och nu har jag uppfyllt mitt första löfte och läst ut sex böcker denna månad, och fler ska det bli!

Varför jag varit borta...

Jag har de senaste dagarna roat mig med att bland annat kolla på filmen "The Nutcracker Prince" otaliga gånger. Förutom att jag hela tiden tar små danssteg och nynnar på "The Prince and the Sugar Plum Fairy" så har jag börjat leta efter magiska nötknäppare på Internet. Dags att hitta andra fritidsintressen alltså!



Sedan har jag även tjänat mitt levebröd i form av tomtplockning. Det har resulterat i att jag stiger upp halv sex på morgonen för att jobba några timmar och sedan gjort hela badrummet grönt när jag förgäves försöker tvätta av mig den gröna saften från tomaterna.

Coraline

Tja, jag borde nog ha läst boken innan, det borde jag ha gjort. Nu ser jag bara en blåhårig flicka framför mig när någon säger Coraline, men det är sånt man får ta.

Handling? Direkt tagen från baksidan.
Den här sommaren flyttar Coraline och hennes familj in i ett gammalt hus som gjorts om till fyra lägenheter. Lägenheten bredvid deras står tom, och dörren mellan dem är igenmurad. Men en dag, när Coraline inte kan låta bli att öppna den, är tegelmuren borta. I stället kan hon se in i en lägenhet som ser ut precis som deras egen - men någonting är annorlunda. När hon kliver in i den hamnar hon i en helt ny värld.

Jag ångrar mig! Hade jag läst boken först hade jag kanske inte blivit så himla rädd för filmen! Vad kan jag säga? Att säga att boken var bra börjar bli en tröttsam klyscha. Men det är allt jag kan säga, boken var bra men inte super duper. Jag kommer alltid komma ihåg den, men eftersom jag redan sett filmen och disskuterat boken med min kompis fanns det inga överraskningar kvar att hoppa till över.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Mina finfina rabatt på Akademibokhandlen fungerar inte mer, vad ska jag göra?

Tack och lov har de fortfarnade erbjudanden för pocketköparen, annars hade min shoppingrunda igår slutat dyrt...

Men den slutande ändå lite sorgligt, jag var tvungen att köpa böckerna på svenska istället.

SKANDAL!

Vad ska jag göra? Akademibokhandeln har inte "Definitely Dead" inne och tänker inte skicka efter den. De hänvisade istället ill Bokus.com, KATASTROF! Jag som hade presentkort, snyft. Hur ska jag göra nu, mina föräldrar kommer aldrig gå med på att köpa saker på internet. Snyft, det blir en dyster sommar...

Dirk Gently's Holistic Detective Agency

Tja, detta kommer nog bli den mest intressanta recension jag skriver. Varför? Jo, jag kan inte berätta handlingen. Jag kan säga att det fanns med en excentrisk dektektiv, ett spöke och en tidsresenär, men jag kan inte sätta dem i sammanhang riktigt. Så när jag skriver handling får det bli något jag hittade på Internet:

Dirk Gently is a private detective who is more interested in telekinesis, quantum mechanics and lunch than fiddling around with fingerprint powder, so his investigations tend to produce startling and unexpected results. A simple search for a missing cat uncovers a bewildered ghost, a secret time-traveller, and the devastating secret that lies behind the whole human history and threatens to bring it to a premature end. Sadly the cat dies.

Lägg märke till att den katten nämdes kanske tre gånger i boken, och ändå är den med, det säger en hel del om Douglas Adams skrivstil.

Vad jag tyckte? Boken var helt okej, inte lika hejdlöst rolig som "Liftarens guide till galaxen" men det kan berott på att jag läste på engelska och inte uppfattade alla skämt. Att jag sedan läste ut två tredjedelar av boken i ren och skär stress kvällen före sista inlämningsdan kan ha bidragit till det medelmåttiga betyget. Men den dög, och fungerar utmärkt när man sitter i väntrum eller på tåget.

Det var det...

Ja, så var skolan slut för mig, iallfall till augusti. Jag bifogar härmed den gulligaste och somrigaste låt jag vet: Idas sommarvisa!



Jag är på extremt bra humör just nu. Mina föräldrar gav mig ett presentkort på 200 kr till Akademibokhandlen för att jag skött skolan så bra i år!

Dead as a Doornail

En stor, STOR spoilervarning för hela detta inlägg!

Okej, nu ska vi ha en liten diskussion, vad sägs om att sätta upp regler för hur många tjejer/killar som får flirta med hjälten/hjältinnan per bok: Ska vi säga tre? Okej, hur många killar höll Sookie på med? Fyra? Fem? Sex! Herregud, hon var helt omsvärmad av killar i hela boken som flörtade med henne! Undertecknad var lite avundsjuk i början, men när man har så många killar att hålla reda på blir det bara jobbigt till slut. Och stackars Bill verkar ha rivaler överallt när han försöker vinna tillbaka Sookie.

Handling: En krypskytt har kommit till Bon Temps, och denne siktar på shape-shifters. Förutom att halva Sookies umgängeskrets verkar bestå av shifters, så har Jason också blivit en. Som om inte det vore nog så sätter någon eld på Sookies hus.

Hur kan någon ha så mycket otur? Att först få huset halvt uppeldat och sedan bli skjuten i axlen. Att tvingas hamna på sjukhus i nästan varenda bok och vara med i en massa slagsmål med dödlig utgång, hur mycket kan man klara av egentligen? Jag fattar inte hur Sookie orkar kämpa på, fast hon är väl gjord av starkare kaliber än jag.

(Jag är ledsen om recensionen blir lite korthuggen, men jag är trött och har börjat glömma handlingen)

Dead to the World

Jag fattar inte varför det tog så lång tid att läsa, jag älskar ju Stackhouse-serien! Fast det kan ju vara så att jag hade läst så mycket bra om boken att när den inte blev exakt som jag hoppats på, då lämnade jag den.

Handling: Sookie har just lämnat hela vampyrvärlden när den drar in henne igen, nu tack vare Erik som berövats sitt minne av några ondskefulla häxor. Eftersom häxorna tänker döda Erik, och de andra vampyrerna inte kan garantera hans säkerhet(och Jason kräver en stor fet betalning för det) så blir Sookie tvungen att ta hand om Erik. Som om det inte vore nog försvinner Jason, strax efter att ha krävt den feta barnvaktslönen till Sookie(nåväl, han hann i alla fall låna henne sin pistol till skydd).

Tyvärr låter handlingen lite halv när jag berättar den, men det var en halv vecka sen jag läste ut den och två månader sen jag började på den, så ni får ursäkta!

Jag tyckte om boken, även om*SPOILER* jag blev lite irriterad på Sookie. Jag ville inte hon skulle gå till Eric, samtidigt som jag ville det. Jag ville hon skulle stanna hos Bill, även om jag gillade att hon inte tog tillbaka Bill, kan det bli mer förvirrat? En av de roligaste bitarna ur boken var faktiskt när Bill kom tillbaka, och Sookie var med Erik istället: Eric placed both his hands on my shoulders and moved in close to me. I had no doubt that he was staring over the top of my head at Bill, who was staring right back. Eric might as well have stuck a SHE´S MINE sign on top of my head.

(Om recensionen blivit lite konstig är det inte märkligt, jag har varit upptagen med studentfester på det senaste och glömt halva handlingen, samtidigt som jag lyssnar på smurfhits och käkar överbliven moussetårta)

Good Girl!

(Rubriken ska uttalas precis som man berömmer en hund, tryck i från tårna när ni uttalar g)

Jag har lust att läsa igen! På några ynkliga dar har jag läst ut tre böcker, varav två som gav mig läskramp. Jag kanske äntligen vågar besöka biblioteket igen snart!

Och nu, reklam!

Någon som hört talas om videokanalen "Nigahiga" på Youtube? Det är några killar, och en tjej, som gör jätteroliga videos. Som den senaste: The Portobello Mushroom Burger.

Och himlens vida väv

"Och himlens vida väv" berättar om vad som hände innan "Över näktergalens golv". Hela boken följer huvudsakligen Otori Shigeru, från det han föds till det att han hittar Takeo. Man får veta mer om olika personer och vilka relationer de har till varandra, varför det gick åt pipan på slaget vid Yaegahara och hur det kom sig att Shigeru dök upp i precis rätt ögonblick för att rädda Takeo.

Jag gillade boken. Så vitt jag kommer ihåg var "Över näktergalens golv" nog bäst, men "Och himlens vida väv" slår klart "Vid hägerns skarpa skri" med hästlängder. Jag kan inte hjälpa det, men jag har fått känslan av de två senaste böckerna att Lian Hearn börjar bra och sakta, men efter två tredjedelar upptäcker hon att hon har en massa lösa trådar som måste knytas ihop innan slutet. Hearn börjar då stressa och hoppar fasligt i handlingen, åtta år i slutet avverkades långt mycket raskare än två år i början. Det var inte lika illa i OHVV som i VHSS, men det fanns där. Eller så kanske hon bara inte hade något intressant att fylla ut tiden med, vad vet jag.

En pinsam detalj måste erkännas, jag minns inte riktigt vad början av boken handlade om. Jag vet de stora huvuddragen, men inga små detaljer. Varför? Jag började läsa boken i julas, vilket betyder att den av okänd anledning legat nästan orörd på mitt nattduksbord i ett halvår. Inte för att jag inte försökt läsa den, men jag har bara inte haft lust förrän nu.