Jag ska bättra mig!

Med den ytterst blygsamma summan 7 inlägg(med det här 8) den här månaden känner jag mig som en väldigt ond person, för att inte säga snål. Men det ska bli bättring, jag lovar att skriva 20 inlägg nästa månad om olika intressanta saker, minst(herre gud, varför skrev jag det, jag kommer aldrig klara det)varav minst sex stycken ska handla om böcker jag läst ut.

Och, nej, katten har inget att göra med inlägget, jag bara la in den för att den var fin!

Kostymer, ansiktsmasker och läppar som inte följer sången...

Jag är en stolt ägare av filmen "Fantomen på operan". När den gick på tv häromdagen tog jag fram min trogna dvd och tittade på den istället. Jag gillar filmen, bara man inte tittar på läpparna under sångerna. I ett desperat försök att glömma hur dåligt skådespelarnas läppar hänger ihop med sångerna mumlade jag under hela filmen tyst för mig själv: "Titta inte på läpparna. Titta inte på läpparna! TITTA INTE PÅ LÄPPARNA!"

Jag gillar boken bättre. Filmen är bra för sig själv, men boken är bättre. De har ändrat på hälften av handlingen, tagit bort personer och förstorat andra karaktärers roller.

*Spoiler* Visserligen är kärleken blind, men är inte Erik lite för gammal för Christine? Enligt mina beräkningar måste han vara 40-50 år i boken.

Överlistad, av en katt...

Min biologilärare vet inte vad han talar om. Han påstår att katter är underlägsna människor i intelligens, men då har han aldrig mött en av mina. Vet ni vad jag har gjort de senaste fem kvällarna i rad? Letat efter kattskrällets ungar. Katten själv har jag funnit i stallet, men var hon gömt ungarna är för mig en gåta. Jag slår vad om att hon vet att jag förföljer henne och ler i smug över min inkompetens.

Det är en av anledningarna till att jag varit så frånvarande de senaste dygnen, det andra är att jag inte har något intressant att skriva om.

Finn tre fel!

Blev lite smått förbannad och road igår. Jag var på bio och snodde med mig tidningen "Film på bio" hem. Slog upp sidan för kommande filmer och läste sammanfattningen för "Harry Potter och Halvblodsprinsen". Så här stod det:

Under sitt sjätte år på Hogwart är Lord Voldemort mer närvarande än någonsin och professor Dumbledore varnar för att han för att han är i färd med att värva anhängare för ett nytt försök att gripa makten. Harry Potter kommer över en bok med magiska drycker, som tillhört den mystiske Halvblodsprinsen.

Nå, för det första heter det Hogwarts och inte Hogwart(svinvårtor, inte svinvårta, plural, inte singular). För det andra, kan man egentligen säga att Dumbledore varnade någon? Det var mer ett stilla konstanterande. Och just det, hur många har hört talas om en bok som innehåller trolldrycker? I alla fall i HP-serien? En trolldrycksbok hade varit mer passande, som meningen ser ut just nu kan man få för sig att det är en bok som fungerar likadant som en läskautomat(stoppa in en galleon, tryck för önskad vara och ta ut trolldrycken ur den lilla luckan).

Coraline och spegelns hemlighet

Okej, jag har gjort några dumma saker senaste veckan: Jag har försummat min blogg, sett en film innan jag läst boken och jag har sett en jätteläskig film.

Jag önskar att jag, och är samtidigt glad över att jag inte gjorde det, läst boken innan filmen.

Visserligen är slutet förstört nu för mig, och jag kommer aldrig kunna se Coraline som annat än blåhårig, men det gick inte att få tag på boken(jag skyller i alla fall på det). Jag fick höra om filmen en månad innan premiären, och tyvärr har böcker som är bioaktuella en förmåga att ha lång kö, väldigt låååång kö.

Nåväl, till handlingen: Coraline har just flyttat in ett ett nytt hus. Hennes föräldrar jobbar bara, hennes kompisar är långt borta och grannarna i huset hon bor i verkar inte riktigt kloka. Men en dag hittar hon en dörr, en liten dörr som blev igenmurad när huset byggdes om till lägenheter. På natten vaknar Coraline av små möss som leder henne till den lilla dörren, som nu längre inte är igenmurad. Coraline kryper igenom en tunnel på andra sidan och finner: en annan värld. Den ser likadan ut som hennes egen, men med en stor skillnad, den är tusen gånger bättre, och förstås, alla som bor där har knappar till ögon. Coraline stormtrivs, men det finns ett problem. För att kunna leva i den andra världen måste hon byta ut sina ögon, mot knappar.

Filmen var jätteläskig, jag höll på att gnaga av mig fingrarna under den sista kvarten, ärlig talat, hade jag varit Coraline hade jag nog gjort saker som bara ska göras på toalett!

Den oändliga historien

Exemplaret jag läste var inte hälften så fint, den var sliten, med en pytteliten bild av Efelbenstornet och hälften av sidorna hade någon spillt okänd, röd vätska på så kanterna var förstörda.

Yes, äntligen klar! Det har tagit mig en evighet att läsa ut boken, trots den var jättebra. Jag har verkligen bra erfarenheter av tyska fantasy-författare. Ende lyckades på nästan 500 sidor vända, vrida och snurra till sin historia ordentligt, och ändå verkade allt logiskt.

Handling: Boken kan egentligen delas upp i två delar. Den första delen handlar om hur den mobbade pojken Bastian Balthazar Bux stjäler en bok ur ett antikvariat och låser in sig på skolans vind. Där börjar han läsa boken "Den oändliga historien" som börjar med att man presenteras för sagolandet Fantasién. I Fantasién har ett mystiskt "intet" börjat sprida ut sig och sluka upp alla som kommer för nära. Landets kejsarinna har blivit sjuk, och man får veta att med henne hänger allt ihop, dör hon försvinner hela Fantasién. Hon sänder bud efter pojken Atreju, skickas ut för att hitta botet. Han reser genom hela Fantasién och bit för bit vävs Bastian in i historien.

Andra delen handlar om Bastian. Han har kommit till Fantasién och botat Barnkejsarinnan. Hon ger honom sin mystiska medaljong som har en inskription på baksidan: Gör vad du vill. Bastian börjar resa runt i landet och allt han önskar slår in, men trots ett gott syfte blir allt inte som han tänkt sig.

Jag måste säga att det var nog på min topp fem lista över bästa "riktiga" fantasyböcker jag läst.

Sleeping sun

Två versioner av samma musikvideo, en gammal och en ny. Vilken är bäst? Den som man fattar lite av eller den som ballat ur totalt?


Gammal och oförståelig



Ny, och hyfsat förståelig

Broken Sword: The Shadow of the Templars - The Director's Cut

Jisses vilken lång titel, men i alla fall.

Jag har just blivit klar med spelet. Det är ett äventyr/strategi spel, släppt till Wii. Originalet gjordes 1996, men i nyutgåvan kan man spela lite som den kvinnliga huvudkaraktären, Nico.

Handlingen utspelar sig mest i Paris, där George Stobbart sitter utanför ett café. En clown går in på caféet, men kommer strax utspringande och försvinner. Caféet exploderar strax efteråt, George klarar sig men en gammal man dör. Polisen uppmanar George att glömma incidenten, men när George möter den söta journalisten Nico Collard som verkar veta mer om händelsen bestämmer han sig för att undersöka händelsen. Han upptäcker snart att det rör sig om mord, och reser runt i Europa för att hitta ledtrådar och finna mördaren.

Jag älskade spelet! Visserligen kan du bara spela det en enda gång, sen blir det tråkigt, men vilken en enda gång! Spelet passade mig som handen i handsken, ingen tidspress utan bara rent tänkarspel, ledtrådar när man kört fast och roliga dialoger. En stort minus för att musen man klickade runt med ofta fastnade, men fungerade igen efter lite lirkning.