Super Paper Mario

Så, jag har spelat spelet förr, och jag kommer spela det igen. Super Paper Mario är verkligen jättebra gjort, både i handling och grafik. De har inte sparat på humorn, vilket är bra, för jag gillar att skratta. Visserligen får spelet ett stort minus för de långa, många och ohoppöverbara dialogerna. Men det kompenseras rejält, om inte mer. Särskilt att du kan växla mellan 2D och 3D är kul, för att inte tala om alla tråkiga fiender man kan smyga förbi!

Handling? Mario och Luigi sitter och gäspar i sin stuga. Precis när Luigi önskar något spännande kunde hända kommer en Todd och berättar Peach har blivit kidnappad. De två bröderna springer direkt till Bowsers slott, där Bowser just håller på att planera hur han ska erövra Peach och hela kungariket. Istället dyker den mystiske count Bleck upp, och kidnappar alla förutom Mario. Han har även tagit Peach tidigare. Mario hittas av en pixl/fjäril som för honom till Flipside, där han får veta att alla världar håller på att gå under och endast Mario kan rädda dem. Och så är karusellen igång.

Det är spelet är jättebra för de som älskar att utforska sin omgivning hellre än att skjuta aliens och zombies. Visserligen älskar jag den här spelserien, men det hade inte gått hälften så fort om jag inte *spoiler* upptäckt en kärlekshistoria liknande "Twilight".

Varmt, för varmt...

De senaste dagarna har en ohygglig hetta drabbat området och gjort mig ungefär lika aktiv som en sengångare. Eller en sköldpadda, en väldigt lat sköldpadda. I alla fall, det är det enda jag kan skriva på bloggen just nu, och eftersom det här är en "kulturblogg" så har det inget här att göra. Nä, eftersom jag inte ens kan skriva något vettigt just nu så ska jag dra mig tillbaka till soffan och försöka uträtta något nyttigt. Och jag kan redan nu kan säga att jag inte kommer lyckas göra något nyttigt så det är bäst att eventuella läsare förbereder sig på ännu några dagars skrivtorka.

Nej, jag gillar vanligtvis inte techno, jag avskyr det, men...

...det här är inte techno, det är technology punk. Fråga mig inte om skillnaden, det låter likadant i mina stackars öron, men i alla fall. Jag blev övertalad att kolla på en film som heter "Interstella 5555" igår, och det ångrar jag verkligen inte. Det finns ett band som heter "Daft Punk", två killar som kommer från Frankrike och de har gjort en skiva, naturligtvis. Nåväl, det märkliga med denna skiva är att de gjort musikvideos till var och en, och sätter du ihop dem får du en film. De har inte en enda dialog i filmen, men ändå fattar du hela handlingen. Handlingen? En band med fyra rymdvarelser på en främmande planet blir kidnappade av en mystisk man. Bandet förs till jorden där de utnyttjas, maskerade till människor. En annan rymdvarelse sänds ut för att rädda bandet.



Haha, uppdatering, jag har lyckats hitta hela filmen i en enda bit på YouTube!

Och ett bra band jag upptäckt!

The White Stripes är bra. Väldigt bra. Och även deras låtar har surrat i bakhuvudet de senaste dagarna...







Lägg märke till att bandet bara har två medlemmar...

En låt som jagat mig HELA dagen...

Gny, bööl, snyft...

Jag kollade på "Edward Scissorhands" idag och det var nog en av de mest sorliga filmer jag sett. Den var väldigt tragisk, men så fruktansvärt bra!

It´s a miracle!

Sen den förste april har min blogg ökat med hela 12 kr! Så underbart(ja, jag är ironisk).

Gny...

Jag har börjat drömma allt mer mardrömmar på sistone, och jag förstår inte varför! Jag har inte sett någon läskig film på ett bra tag, än mindre läst något skrämmande. Så varför drömmer jag då att jag blir jagad av Alma i "Fear"? Jag har aldrig spelat spelet, än mindre sett en enda trailer! Det enda jag gjort är att jag läst en recension, men det är ju SÅÅÅ läskigt!

Och jag som hade lovat...

Ja, än en gång har jag bytat stil på bloggen, trots jag bestämt mig för att inte göra det på ett bra tag. Anledning: Jag tyckte det var för lite utrymme på den andra mallen. Hoppas den här håller längre, vilket den säkert inte kommer göra eftersom jag säkert kommer anse den för "höstig" till sommaren. Men den tiden, den sorgen.

Fniss...

Är det någon som spelat "Backpacker 3"? Det spelet är fruktansvärt beroendeframkallande och kul. Exempel: Jag hade tänkt spela ett uppdrag på senior, men misslyckades. Efter 5 försök blev jag fortfarande pank i Los Angeles och fick lifta hem. Det var då jag svalde stoltheten, ändrade svårighetsgraden till junior och vips, spelet var avklarat på mindre än en timme.

Grön storm

"Grön storm" är tredje delen i De vandrande städerna-serien. Egentligen kan jag inte säga något om handlingen utan att spoila de två före, men jag kan ge lite bakgrundshistoria: Historien utspelar sig i framtiden, världen har blivit karg och eländig efter det fruktansvärda 60-minuterskriget då alla släppte kärnvapensmissiler på varandra. Några tusen år efteråt har människorna, för att överleva, satt ben och hjul på städerna för att kunna flytta runt till ställen där det finns föda. Större städer äter mindre städer och alla kämpar för att överleva. Man följer huvudsakligen Tom Natsworthy och Hester Shaw.

En sak kan jag säga om Reeve och det är att han älskar konspirationer. Jag vet inte hur många konspirationsplaner jag hittade i boken, men det var nog minst 10 stycken, bara i "Grön storm". Dessutom är han inte rädd för att döda huvudpersoner, det dör alltid en massa folk i alla böckerna, eller så återuppstår de eller så bara låtsades de vara döda.

Böckerna är jättebra, man ska bara inte bli för fäst vid någon speciell karaktär...

Flugornas herre

Jag har äntligen läst klart boken, och jag ska förklara min läsupplevelse i några få ord: äckel, rädsla, spänning.

Handlingen utspelar sig på en ö, där en grupp pojkar mellan 6 och 12 år är strandsatta. Först försöker de bygga upp en civilisation, men efterhand misslyckas alla försök och de blir mer och mer lika vildar.

Själva boken var väldigt välskriven och jag kände att det var lätt att falla in i takten och läsa på. Det var aldrig särskilt tung att läsa helt enkelt. Jag slets mellan sorg över hur spoiler:

pojkarna dödade stackars Nasse och Simon, och hur de sedan försökte döda stackars Ralph och hur civilisationen sakta förföll.

Slut på spoiler:
De sista 80 sidorna var otroligt spännande, även om slutet kom snabbt och var ganska platt. Fast det var ungefär så jag föreställt mig slutet, så jag kände inte att min läsupplevelse skadades. Tvärtom, boken skulle bara verka overklig om den slutat på något annat sätt.

Så positivt...

Jag var på min runda runt om i bloggarna och hittade något jättespännande, en mätare som räknar ut hur mycket bloggen är värd. Vad kul, min är säkert värd några tiotusen tänkte jag glatt och kollade efter. 566kr kom den fram till. Well, det var inga positiva nyheter, så nu har jag lagt in den på min blogg för att mäta värdet på inlägg och undersökningar...

Nu ska vi se om vi inte kan öka värdet lite...